Kvällarna och nätterna är det värsta. Jag mår lika dåligt varje gång.
Musiktexterna drar ner mig i skiten och i mitt huvud snurrar miljoner tankar runt.
Tårarna rinner. Varför, varför?

Jag vill inte änns berätta om allt dumt jag tänker på.
Det är farligt sandra, det är en sjukdom.
Jag är nog dum i huvet i alla fall.

Varför måste allting vara så perfekt i den här världen? Ingen är perfekt.
Men tydligen måste man vara det för att alla bitar ska falla på plats..





Det ända jag har är dom bästa vännerna som finns. Jag är så glad att jag har er.