Lights so blind in my eyes

Sorry för den dåliga uppdateringen. Men ni vet helger, är inte hemma alls då typ :P Har inte så mycket att säga om den här helgen heller.  I fredags hängde jag först med Amanda hem till sin mormor efter skolan och va där och mös en stund tills hennes patrik kom. Sen drog jag vidare och mötte grabbarna och Erika vid videobiljarden, va där en stund sen vart jag och Erika övergivna då killarna drog på krogen, så vi drog hem till Tim chillade och pratade massa. Vi hade trevligt utan dom ändå. I går lördag va vi på nån random fest vid resecentrum och sen drog vi vidare på efterfest i markbacken. Allt sluta som det sluta. Vaknade halv 6 idag för jag kom hem tidigt imorse.

Helt dead and gone är jag. Jag är tom, helt slut och det gör bara så ont, så jävla ont. Jag tror mina tårkanaler har överbelastats och det finns ingenting kvar där inne. Jag har så ont i mitt huvud och inga tabletter hjälper. Mina tankar snurrar runt och mitt hjärta svider. Allt är upp och ner och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det gör så ont, det gör så fruktansvärt ont. Varför är livet inte lika lätt som det var när man var 10 år?

Då kärlek var en puss på kinden, skitsnack existerade inte och pappa var den bästa killen på jorden. Det som gjorde ondast var när barbiedockan tappat benet, värsta gråten var när men ramlade och skrapade upp knäet och största rädslan var för monstret under sängen. Nu när man är äldre är skitsnack vardagsprat. Man pussar alla på kinden och kärleken är komplicerad. Höjden av smärta är när allt tynger ner på en, den värsta gråten är när ens vänner plötsligt sviker en och den största rädslan är att förlora dem man älskar mest.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail: (publiceras ej)

Blogg/Hemsida:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0